Detta är inte första eller sista gången detta sker.
En lärare berättade att han visat ut en elev ur klassrummet p.g.a. störande beteende.
Eleven hade då sparkat på dörren och då läraren öppnat dörren och sagt åt honom att sluta, hade eleven kastat en stor träbänk mot läraren. Bänken missade läraren och gick igenom en glasruta. Läraren bad då eleven att gå därifrån men eleven hade svarat med att ta upp en kanske två meter lång träbit och hotat att döda läraren med denna.
Man känner inte till bakgrunden till konflikten mellan läraren och eleven och om eventuellt läraren själv tidigare uppträtt illa, utan att för den skull använda våld. Det är inte alltid fysiskt våld eller hot därom som är den värsta formen av övergrepp eller psykning.
Bortsett från detta är det dock oacceptabelt att en elev uppträder på detta sätt - och så även om en lärare gör sig skyldig till samma beteende självfallet.
Orsakerna diskuteras ständigt och denna diskussion har pågått i minst fyrtio år med samma förtecken.
Då jag började skolan 1967 (Västertorps skola) var det en skola med många problem rörande oordning, våld och mobbning.
Vid denna tid hade olika psykologiska/beteendevetenskapliga teorier börjat få fotfäste i skolan - tyvärr.
Detta gjorde att man istället för att konkret ta itu med problemen ägnade sig åt, vad som skulle kunna benämnas 'egenterapi' - jag talar här om lärare, annan skolpersonal och i viss mån föräldrar samt skolpolitiker.
Om en elev blev mobbad, försökte man tala med den mobbade eleven för att förmå honom/henne att ändra det i sitt beteende eller utseende/kläder som man menade utgjorde grunden för mobbningen!
Man gjorde här från skolans sida klart att problemen stod att finna i elevens eget beteende eller utseende och inte att de mobbande elevernas beteende var oacceptabelt!
Detta var - till stor del - ett resultat av det inflytande psykologer och beteendevetare hade på skolans arbete.
Det var inte comme il faut att ta slutlig ställning för eller emot endera parten och fr.a. inte mot de mobbande eleverna som istället gjordes till offer för den ena eller andra omständigheten i sina liv, vilka lett fram till detta beteende.
Föräldrarna ställdes aldrig till svars för sina barns beteende, tvärtom, det var oftast de som tillfrågades allra sist.
Initialt talade man med psykolog, kurator, lärare, kanske skolledning, polis, ungdomsgårdsföreståndare eller andra sekundära personer och sist tog man kontakt med och ställde krav på föräldrarna - i bästa fall.
På samma sätt hanterar många skolor problemen idag.
Till detta kom på denna tid (60-70-tal) det faktum att lärare och skolledning inte hade många möjligheter att ta till kraftfullare metoder gentemot elever eller föräldrar.Det kunde röra sig om att läraren i skarpa ordalag tillrättavisade en elev i syfte att ändra dennes beteende alternativt såg sig nödsakad ta i eleven fysiskt för att undvika grövre våld.
Denna 'rättighet' för eleverna att rikta klagomål mot sina lärare finns fortfarande idag. Någon utveckling eller modifiering av dessa obsoleta tankar har inte skett.
Jag kan förstå att detta 'rättighetstänkande' sprang fram ur en motreaktion mot tidigare generationers repressiva förhållningssätt i skolorna innefattande aga och andra 'tillrättavisande' metoder.
Dock måste inte reaktionen leda över i sin totala motsats så som varit fallet under hela 60-talet fram till idag.
Störst politiskt ansvar för denna negativa utveckling har självfallet socialdemokraterna och vänsterpartiet som genom sin till största delen kravlösa politik skapat detta klimat.
Vi måste se oss omkring i världen för att lära oss hur man ser till att skapa ordning i skolorna och inte i vanlig ordning tro oss ligga i framkant av utvecklingen - det gör vi sällan i detta land.
För att de elever som önskar lära sig något genom sin skolgång skall ges möjlighet göra detta, måste man tillskapa en studievänlig miljö, där en ömsesidig respekt uppnås mellan lärare och elever och självfallet elever och elever.
Dock måste eleverna förstå att det är lärarnas uppgift att lära ut och att det måste ske på det sätt dessa finner bäst och i en miljö som befrämjar lärande.
Eleverna måste också lära sig förstå att i hemmiljön kan man kanske bete sig på ett sätt men i en publik/offentlig miljö som skolan, gäller andra regler - för allas bästa.
Vill man inte rätta sig efter dessa regler, kan man i och för sig försöka få gehör för ett annat förhållningssätt, men ej genom att obstruera utan genom konstruktiv kritik.
Om det dock handlar om att jag som enskild elev anser mig ha rätt (återigen, 'rättigheter') att skapa en turbulent situation för att jag personligen är trött på skolan eller av andra skäl inte trivs, måste detta stävjas.
Beroende på omfattningen av och orsakerna till uppkomna situationer skall de självfallet hanteras individuellt var för sig men det är viktigt att skolan som yttersta medel ges möjligheter stänga av en elev, låta beslut tas om polisingripande - som i exemplet ovan - samt som ekonomisk påtryckning, kunna tillse att barnbidrag indrages för den familj vilkas barn utgör ett orosmoment i skolan.
Att få barnbidraget indraget är kanske i vissa fall det mest effektiva sättet att få föräldrarna att ta sitt ansvar. Pengar talar mer eller mindre till alla.
Vi måste lära oss förstå att vi som enskilda individer inte är 'världens mitt' och kan eller skall agera som vi själva önskar i varje situation i livet.
Eller: Agera som du önskar om du anser att reglerna inte passar ditt 'rättsmedvetande' men var beredd att ta konsekvenserna av ditt agerande!
Om jag genom vanligt opinionsarbete eller påpekanden framförda till berörda ansvariga vid en skola inte får dessa mina påpekanden sakligt behandlade är detta dock ej acceptabelt.
I sådana fall bör ansvariga ställas till svars för att de ej lyssnar till adekvat kritik från exempelvis föräldrar.
Är det dock så att min åsikt som enskild förälder är att mitt barn skall få utlopp för sina aggressioner eller bete sig som han/hon själv önskar ledande till negativa konsekvenser för andra studeranden och detta utan att någon får invända mot ett dylikt beteende, då har man missuppfattat sin roll som förälder.
I sådana fall skall skolan kunna ta till kraftulla repressiva metoder, för de andra studerandes skull, samt för upprätthållandet av respekten för andras önskemål och det mycket enkla faktum att skolan är en undervisningsanstalt, elevernas 'arbetsplats' under den tid man vistas där, inte en lekplats eller 'daghem' för barn till inkompetenta, inauktoritativa föräldrar.
Att tillse att antalet psykologer och annan personal med terapeutisk funktion minskar i antal borde vara ett av flera intiala mål som - inte som nu - skall ses som en negativ utvecklingstrend.
Enkel 'ordning och reda' vid skolorna med utökade befogenheter för lärare och skolpersonal att agera gentemot elever och föräldrar samt med klart uttalade regler om hur en skola fungerar, och vilken plats man har i densamma skall finnas tillgängliga och redogöras för inför föräldrar och elever.
Detta i syfte att tillse att man som enskild skall ges möjlighet reagera på dessa, ifrågasätta det man ej sympatiserar med samt slutligen bestämma sig för om man är beredd att underkasta sig dessa regler eller ej.
Att skolpersonal av alla slag skall bete sig med samma respekt gentemot föräldrar och elever som de själva har rätt att kräva från dessa är en självklarhet.
Även här skall gälla att om en lärare beter sig på ett sätt som är i något eller några avseenden oacceptabelt och stridande mot dennes befogenheter och rättigheter, skolan lika resolut ges möjlighet agera mot denne/denna.
Låt oss komma bort från en stryka medhårs-ideologi och lära människor förstå att olika delar av samhället har olika funktioner och att jag som enskild inte alltid kan diktera villkoren för hur dessa skall fungera.
Se till att ta ställning i enskilda fall av övergrepp i skolan.
Man kan sällan eller aldrig, vare sig i skolan eller samhällslivet i övrigt, tillgodose både 'offer' och 'förövares' behov.
Att fastställa vem som är vad är inte så komplicerat som beteendevetare vill göra gällande.
(Foto 'Hets' kopierat från: http://www.ingmarbergman.se/services/image.asp?guid=BA97821F-DB41-4E9D-8268-1A69EBB20140&formatid=5)
0 commentaires:
Skicka en kommentar