I slutet av november ägde en branschträff rum i Svenska Filminstitutets lokaler där man presenterade organisationens framtidsplaner.
- Man skall skapa en ny organisation för Svenska Filminstitutet som skall höja kvaliteten i svensk film.
- Man skall också se till att målen för den svenska filmpolitiken skall nås på ett bättre och effektivare sätt.
- Man vill spela en mer aktiv roll i den svenska filmbranschen.
- Man vill göra sig "oumbärlig" för filmbranschen och för en filmintresserad allmänhet sägs det från Filminstitutets sida.
Härigenom skall man skapa en starkare legitimitet för Svenska Filminstitutet och dess arbete och roll i svenskt filmliv.
Produktionsstödet skall också stärkas.
Nivån skall höjas för Filminstitutets stöd - både konstnärligt och resursmässigt - genom att ge de projekt Filminstitutet går in i de förutsättningar dessa behöver.
För vissa projekt skall finansieringsgraden bli högre från i snitt 25% till 40% och detta skulle då komma att resultera i c:a tjugo filmer per år vilka stöds av Filminstitutet.
Ny kompetens: finansiell-/budgetkompetens respektive marknadskompetens för att granska och kvalitetssäkra projekt man går in i samt mer pengar i projektens utvecklingsfas.
Satsning på unga filmare och talangutveckling skall ske.
Tillsammans med SVT, Film i Väst och Filmpool Nord görs en satsning på långfilmer med lägre budget för dem som gör sin första eller andra långfilm.
Storsatsning på webben med nyheter, reportage och diskussioner ingår också i det 'nya'.
Utvecklande av portalen www.sfi.se där man använder sig av bl.a. Fredrik Zillén som arbetat med ICA-kurirens site, samma tidning från vilken Cissi Elwin själv rekryterades. Vilket sammanträffande!
En ny site www.dvoted.net öppnas där filmintresserade ungdomar i hela Norden kan få handledning av erfarna filmarbetare, träffas, visa sina filmer och förhoppningsivs utvecklas.
Kärnuppdraget skall prioriteras och detta är enligt SFI:
"att säkerställa en svensk filmproduktion med hög kvalitet, att säkerställa att så stora delar av den svenska biopubliken som möjligt kan ta del av ny och gammal kvalitetsfilm och att bevara filmarvet".
Vad gäller sistnämnda kan man konstatera att många länder ligger långt före Sverige.
Ta Norge som exempel. Där har man under lång tid arbetat med att bevara filmarvet och digitalisering av filmer har där pågått under sju års tid.
Vad händer i Sverige på den punkten? Inte mycket.
Att tillse att färre filmer med förhoppningsvis högre kvalitetskrav produceras kan i och för sig sägas vara en positiv del i detta program för utvecklingen av SFI och svensk film, detta dock endast under förutsättning att man vågar ta fram filmare med originalitet.
Hur kan man veta något om en filmares originalitet?
Jag tror vi i retrospektiv kan se att många av våra stora filmare har slagit igenom tack vare att någon eller några vågat satsa på projekt som inte ligger i huvudfåran för det som svensk film för tillfället representerat, filmtematiskt sett.
Ett rejält subventioneringssystem borde byggas upp så att priset för biobiljetter kan sänkas. Alternativet är att erbjuda människor ett filmkort till vissa biografer- eller kedjor - där man under en månad kan ges möjlighet se ett så stort antal filmer man hinner och har möjlighet till för ett reducerat 'paketpris'.
Som exempel kan man ta Cinematekets kort à antingen 700:- för ett halvår då jag som cineast har fri entré på alla de filmer som visas - inalles fyra dagligen på Sture och Filmhuset - eller kortet för 85:-/år då man ser filmerna till priset av 40:-/film.
I Paris har man varje sommar en helg då man som filmintresserad kan köpa ett kort där man betalar fullt pris för den första film man ser men därefter femton-tjugo kr. per film fortsättningsvis oavsett hur många filmer man ser.
Gå in på följande site: http://www.mk2.com/sortiesfilms.html för att se vad mk2 visar, hur mycket och till vilket pris.
Här sker också presentationen av filmerna av, många gånger, kända skådespelare som därigenom skänker extra glans åt föreställningarna.
Nu skall man i Sverige satsa 200-300 miljoner kr. på produktion/filmatisering av Jan Guillous böcker om riddaren Arn.
SFi går inte in med lejonparten här men man kan fråga sig var pengarna helt plötsligt kommer från?
Jo, det är riktigt att man med största sannolikhet får valuta för satsningen och skapar ett win-win system.
SFI får tillbaka de pengar man satsat, andra finansiärer får tillbaka sina pengar och Jan Guillou blir ännu mer förmögen, den idealistiske kommunisten.
Arn produceras av Svensk Filmindustri i samproduktion med Film i Väst, SVT, DR, YLE, TV2 Norge och tyska Telepool. Det blir inalles två filmer.
Dock: Kunde inte dessa pengar ha räckt till fler kvalitetsfilmer och är Arn att betraktas som en kvalitetsfilm?
Guillou är ju knappast att betraktas som en författare vars litterära verk håller särdeles hög kvalitet, inte ens inom sin genre.
De säljer dock och det tycks ju vara huvudsaken för inblandade parter.
Att säkerställa det svenska filmarvet har i Sverige varit ett eftersatt område.
Den svenska tidiga "guldåldern" inom filmen (så som den med ett ibland omtvistat uttryck kallas) med regissörer som Victor Sjöström, Mauritz Stiller, och Georg af Klercker har inte gjorts mycket med och inte förvaltats särdeles väl.
Se till att skapa fler biografer för verkliga cineaster och inte popcornätarna.
Tillse att biografsalongerna blir mer välkomnande och trevliga genom att snygga till dem och hålla dem rena, fräscha och med möjlighet att se film utan alltför många störande moment.
För ut kunskap bland människor om att Sverige har producerat kvalitetsfilmer som är långt mer intressanta än de mainstreamfilmer vi matas med från inte minst USA.
Skapa hos människor en förståelse för vad film kan vara, att det inte endast är eller behöver vara två timmars 'underhållning' eller 'förströelse'.
Se till att lanseringen av filmer som inte 'säljer sig själva' sker med större resurser för reklam av dessa.
Man måste här tävla med amerikanska film-och distributions-/produktionsbolag som har mångmiljonbudgetar.
Det finns mycket mer att göra och det mesta är ogjort!
- Man skall skapa en ny organisation för Svenska Filminstitutet som skall höja kvaliteten i svensk film.
- Man skall också se till att målen för den svenska filmpolitiken skall nås på ett bättre och effektivare sätt.
- Man vill spela en mer aktiv roll i den svenska filmbranschen.
- Man vill göra sig "oumbärlig" för filmbranschen och för en filmintresserad allmänhet sägs det från Filminstitutets sida.
Härigenom skall man skapa en starkare legitimitet för Svenska Filminstitutet och dess arbete och roll i svenskt filmliv.
Produktionsstödet skall också stärkas.
Nivån skall höjas för Filminstitutets stöd - både konstnärligt och resursmässigt - genom att ge de projekt Filminstitutet går in i de förutsättningar dessa behöver.
För vissa projekt skall finansieringsgraden bli högre från i snitt 25% till 40% och detta skulle då komma att resultera i c:a tjugo filmer per år vilka stöds av Filminstitutet.
Ny kompetens: finansiell-/budgetkompetens respektive marknadskompetens för att granska och kvalitetssäkra projekt man går in i samt mer pengar i projektens utvecklingsfas.
Satsning på unga filmare och talangutveckling skall ske.
Tillsammans med SVT, Film i Väst och Filmpool Nord görs en satsning på långfilmer med lägre budget för dem som gör sin första eller andra långfilm.
Storsatsning på webben med nyheter, reportage och diskussioner ingår också i det 'nya'.
Utvecklande av portalen www.sfi.se där man använder sig av bl.a. Fredrik Zillén som arbetat med ICA-kurirens site, samma tidning från vilken Cissi Elwin själv rekryterades. Vilket sammanträffande!
En ny site www.dvoted.net öppnas där filmintresserade ungdomar i hela Norden kan få handledning av erfarna filmarbetare, träffas, visa sina filmer och förhoppningsivs utvecklas.
Kärnuppdraget skall prioriteras och detta är enligt SFI:
"att säkerställa en svensk filmproduktion med hög kvalitet, att säkerställa att så stora delar av den svenska biopubliken som möjligt kan ta del av ny och gammal kvalitetsfilm och att bevara filmarvet".
Vad gäller sistnämnda kan man konstatera att många länder ligger långt före Sverige.
Ta Norge som exempel. Där har man under lång tid arbetat med att bevara filmarvet och digitalisering av filmer har där pågått under sju års tid.
Vad händer i Sverige på den punkten? Inte mycket.
Att tillse att färre filmer med förhoppningsvis högre kvalitetskrav produceras kan i och för sig sägas vara en positiv del i detta program för utvecklingen av SFI och svensk film, detta dock endast under förutsättning att man vågar ta fram filmare med originalitet.
Hur kan man veta något om en filmares originalitet?
Jag tror vi i retrospektiv kan se att många av våra stora filmare har slagit igenom tack vare att någon eller några vågat satsa på projekt som inte ligger i huvudfåran för det som svensk film för tillfället representerat, filmtematiskt sett.
Ett rejält subventioneringssystem borde byggas upp så att priset för biobiljetter kan sänkas. Alternativet är att erbjuda människor ett filmkort till vissa biografer- eller kedjor - där man under en månad kan ges möjlighet se ett så stort antal filmer man hinner och har möjlighet till för ett reducerat 'paketpris'.
Som exempel kan man ta Cinematekets kort à antingen 700:- för ett halvår då jag som cineast har fri entré på alla de filmer som visas - inalles fyra dagligen på Sture och Filmhuset - eller kortet för 85:-/år då man ser filmerna till priset av 40:-/film.
I Paris har man varje sommar en helg då man som filmintresserad kan köpa ett kort där man betalar fullt pris för den första film man ser men därefter femton-tjugo kr. per film fortsättningsvis oavsett hur många filmer man ser.
Gå in på följande site: http://www.mk2.com/sortiesfilms.html för att se vad mk2 visar, hur mycket och till vilket pris.
Här sker också presentationen av filmerna av, många gånger, kända skådespelare som därigenom skänker extra glans åt föreställningarna.
Nu skall man i Sverige satsa 200-300 miljoner kr. på produktion/filmatisering av Jan Guillous böcker om riddaren Arn.
SFi går inte in med lejonparten här men man kan fråga sig var pengarna helt plötsligt kommer från?
Jo, det är riktigt att man med största sannolikhet får valuta för satsningen och skapar ett win-win system.
SFI får tillbaka de pengar man satsat, andra finansiärer får tillbaka sina pengar och Jan Guillou blir ännu mer förmögen, den idealistiske kommunisten.
Arn produceras av Svensk Filmindustri i samproduktion med Film i Väst, SVT, DR, YLE, TV2 Norge och tyska Telepool. Det blir inalles två filmer.
Dock: Kunde inte dessa pengar ha räckt till fler kvalitetsfilmer och är Arn att betraktas som en kvalitetsfilm?
Guillou är ju knappast att betraktas som en författare vars litterära verk håller särdeles hög kvalitet, inte ens inom sin genre.
De säljer dock och det tycks ju vara huvudsaken för inblandade parter.
Att säkerställa det svenska filmarvet har i Sverige varit ett eftersatt område.
Den svenska tidiga "guldåldern" inom filmen (så som den med ett ibland omtvistat uttryck kallas) med regissörer som Victor Sjöström, Mauritz Stiller, och Georg af Klercker har inte gjorts mycket med och inte förvaltats särdeles väl.
Se till att skapa fler biografer för verkliga cineaster och inte popcornätarna.
Tillse att biografsalongerna blir mer välkomnande och trevliga genom att snygga till dem och hålla dem rena, fräscha och med möjlighet att se film utan alltför många störande moment.
För ut kunskap bland människor om att Sverige har producerat kvalitetsfilmer som är långt mer intressanta än de mainstreamfilmer vi matas med från inte minst USA.
Skapa hos människor en förståelse för vad film kan vara, att det inte endast är eller behöver vara två timmars 'underhållning' eller 'förströelse'.
Se till att lanseringen av filmer som inte 'säljer sig själva' sker med större resurser för reklam av dessa.
Man måste här tävla med amerikanska film-och distributions-/produktionsbolag som har mångmiljonbudgetar.
Det finns mycket mer att göra och det mesta är ogjort!
0 commentaires:
Skicka en kommentar