Svenska (English below):
Till föreställningen har jag förstått att ett flertal politiker, kyrkliga ledare, ledare för muslimska församlingar och andra kulturpersonligheter skall anlända. Detta för att manifestera samhörighet kring frågan om konstnärlig frihet och yttrandefrihet
Muhammed's,
Buddha's,
Jesu's och
Poseidon's huvuden har tidigare rapporterats försvunna men finner man dem ej återstår att se om rekvisitören kan återskapa desamma i tid.
Vad gäller bevekelsegrunderna för beslutet att stoppa föreställningen, kan konsateras att om man som enskild trosutövare inte kan förstå skillnaden mellan konstnärliga uttryck och fiktion, kontra verklighet, bör man kanske omvärldera sina idéer?
Till detta hör att om man verkligen tror att
'Gud är större'
- och det gäller alla
monoteistiska och de flesta
polyteistiska religioner - måste det leda till slutsatsen att guden står över denna typ av mänskliga uttryck, oavsett om de är avsedda som kritik mot eller ringaktning av gudomen.
Är det däremot uttryck för ringaktning av tron i sig och trosutövarna som sådana, uppstår problem av mänsklig karaktär som att man känner sig sårad och förhånad vilket kan leda till känslor av ilska, hat och ett intolerant beteende mot människor som inte kan dela den trosuppfattning man själv lever i och av.
Dessa känslor är förståeliga men det behöver inte med nödvändighet leda till handlingar av den sort vi sett prov på i samband med både
Muhammedkarikatyrerna (Muhammedbilderna) och uppsättningen av sagda opera.
Att efter att ha sublimerat sina hetaste känslor, låta intellektet ta kontrollen och istället på ett stringent sätt bemöta eller diskutera de uppfattningar om konst och konstnärliga uttryck som leder en operaregissör att ta till metoder som kan uppfattas som kontroversiella, ser jag som en bättre väg att gå.
Till detta kommer att man måste förstå att den som inte delar din tro oavsett om det rör sig om en religiös
kosmogoni och trosuppfattningar knutna till denna, en filosofisk eller politisk idétradition, inte heller kan eller kanske bör förstå det tanke- och handlingssätt som är knutet till denna tradition.
Det finns nu exempel på en stor majoritet av, i detta fall muslimer, som hanterat både kontroverserna kring Muhammedkarikatyrerna och denna operauppsättning på ett totalt annorlunda sätt jämfört med den högljudda minoriteten muslimer som gjort sig skyldiga till bränning av flaggor, hot och liknande.
Dessa förstnämnda muslimer har istället inlett dialoger och diskussioner med företrädare för dels
Jyllandsposten dels
Deutsche Oper är man framfört åsikter kring och förklarat sin syn på dessa uttryck för vad som upplevts som kränkningar av den islamiska tron och dess mest framträdande representant.
Om detta sistnämnda sätt att hantera situationen är långsiktigt bättre kan diskuteras eftersom man då måste ställa sig frågan om vem, vilka eller vad det skulle vara 'bättre' för?
Personligen tror jag trots allt att diskussioner - gärna heta sådana - kring frågor av denna karaktär som så djupt genomsyrar människors liv, på sikt lättare kan leda fram till förståelse för varandras synpunkter och trosuppfattningar.
Våld kanske snabbare ur ett kort perspektiv löser akuta problem?
English:
Now
Deutsche Oper once more will (try to) perform
Mozart's opera
'Idomeneo' - the 'headless' opera. The première is tonight, the 18th of December.
If I understood it right a great number of politicians, Christian and Muslim leaders are going to attend the opera performance. This in order to demonstrate solidarity concerning the idea of freedom of speech.
The heads of
Muhammed,
Jesus,
Buddha and
Poseidon d
isappeared but the props department hopefully can make new ones in time.
I think it's important that Deutsche Oper took the decision to reopen.
On one hand, I can understand if a religious believer feels him-or herself offended when artistic freedom is expressed in a way that can be seen as offensive. On the other hand, if one truely holds that
'God is greater' - as do all mono- and most polytheistic religions - one have to understand that it is not the god who is offended but the believer who in a strange way - on behalf of God - defends the God not in need of being defended.
When the strong feelings of sadness, anger and hate vanishes, we must let the intellect and reason take advantage over the feelings. Why? Because I feel that it's only by discussing (fiercely if you like) and reasoning with people who do not share your belief system, one can find a common understanding of the point of views of 'the other', more than through riots and offensive action.
This of course requires open minded and non-dogmatic, non-fundamentalistic individuals and they are sometimes hard to find, no matter if we talk about religions or other ideologies.
On the other hand you could in the short run achieve the result you want by trying to intimidate others and forcing them to agree to your demands. Most often only in the short run though.
People who react in the violent way we saw in connection with the
Muhammed caricatures and now concerning this performance at Deutsche Oper, are often frustrated people feeling powerless and threatened. It's under many circumstances an understandable feeling but the behaviour following this is unacceptable.
