Bouvard et Pécuchet - Gustave Flaubert

Svenska (English below):

Har just avslutat boken 'Den eviga dumheten' eller 'Bouvard et Pécuchet' som den heter i original. Boken är skriven av Gustave Flaubert en av den franska naturalismens främsta representanter. Detta kom att bli hans sista roman.

Romanen handlar om två pensionerade kopister, kontorsråttor som man kanske skulle kunna kalla dem. Dessa två når plötsligt insikt om att de vill lämna det inrutade liv de levt och lever och istället ägna sig åt att undersöka mänsklighetens samlade kunskap.
De inleder studier inom en rad olika vetenskapliga ämnesområden för att, om möjligt, nå total kunskap om dessa och kunna applicera de kunskaperna inom ramen för det dagliga livet.
Med sparade pengar köper de en gård i Normandie där de skall ägna sig åt jordbruk och odling av olika typer av kulturväxter.
I syfte att genomföra detta projekt, konsulterar de vetenskaplig litteratur om jordbruk och trädgårdsskötsel skrivna av s.k. 'experter'.
Dessa har dock i flertalet fall endast ägnat sig åt det ämne de skriver om på rent teoretisk nivå.
De studerar medicin i syfte att kunna hjälpa både sig själva och människor i bygden vilka behöver lindring för sjukdomar och krämpor. Detta leder dock ej till nämnvärd framgång.
De fortsätter därför med studier inom arkeologi, litteratur, statskunskap, filosofi, psykologi, religion och pedagogik för att nämna några områden.
Sistnämnda - pedagogik - studerar de för att de åtagit sig att ta hand om två föräldralösa barn som anses 'vanartiga' vilka, om inte någon förbarmar sig över dem, skall placeras på barnhem.

Romanen är en kritik mot övertron på vetenskapliga framsteg och de människor som med större eller kanske oftast mindre rätt räknas som auktoriteter på området.
Mer korrekt är boken dock i första hand en kritik mot den borgerliga klassens okritiska tro på och tillämpning av dessa vetenskapliga teorier.
Man kan också konstatera att även om boken utgör en drift med Bouvard och Pécuchet själva, utgörandes sinnebilden för denna borgerlighet, är det i än högre utsträckning en kritik mot byborna.
Dessa framställs som a priori kritiska till allt vad ny kunskap, nya insikter och sökandet efter vetande vill säga.
De vill hellre okritiskt hålla fast vid de vedertagna axiom och grundprinciper för all samhällelig existens och funktion, så som dessa dikterats inte minst av kyrkans och statens dignitärer genom århundradena.
Boken blir härigenom en kritik över borgerlighetens medelmåttighet.

Vad avser de båda huvudpersonernas ambitiösa projekt att försöka tillgodogöra sig kunskap inom snart sagt alla dåtidens vetenskapliga områden, var detta till del en karaktäristik av Flaubert själv.
Inför skrivandet av denna bok, studerade han över 1500 böcker inom olika vetenskapliga fält!
Detta för att alla vetenskapliga områden de båda huvudpersonerna hänger sig åt skall återges så korrekt som möjligt med hänvisningar till namn på vetenskapsmän och deras teorier.
Boken är i många stycken intresseväckande och humoristisk där det satiriska draget klart och tydligt framträder.
Driften med personer vilka tror sig kunna läsa sig till all form av kunskap - och härigenom bli en slags polyhistorer - är tydlig och träffande.
Även driften med människor vilka, utan egna studier, okritiskt anammar all vedertagen kunskap (och 'sanning') vilken genom århundradena stadfästs av Kyrka och Stat, är lika uppenbar.
Efter ett fåtal kapitel märker man dock som läsare att samma scenario upprepas.
De båda 'hjältarna' studerar och försöker applicera nya vetenskapliga kunskaper inom snart sagt alla områden, försök vilka alltid åtföljs av misslyckanden.

Detta gör romanen något repetitiv och förutsägbar.
Dock väl värd att läsa, om man kan förmå sig ha tålamod med detta förutsägbara drag i boken.

English:

Have just concluded the novel 'Bouvard and Pécuchet' by Gustave Flaubert (Centre Flaubert de l'Université de Rouen /in French/), one of the foremost representatives of French Naturalism (Wikipedia on Naturalism in French) .

This story about two clerks who, when the retire from work, decide to leave the life they have lead and try to investigate the collected knowledge of mankind.

They buy a farm in Normandie (Wikipedia in French on Normandie) in order to cultivate the land and grow vegetables and become good agronomists and land owners. In order to succeed with this they consult a variety of books on the subject.
These books are often written by people who have no experience of agriculture and the like from a practipal point of view. They are only theorists. This leads our 'heroes' to fail with their project.
They continue to read medicine, archaeology, litterature, political science, philosophy, psychology and so forth.
This in order to be able to grasp all knowledge and help themselves and other people in different fields.

The novel is a critic study of people who apply some kind of literalism when it comes to authorities in different fields.
More precisely a criticism against the bourgeoisee and their uncritical belief in and application of modern science.
It's also a criticism of those 'simple' people who do not wish to read and learn at all. These people uncritically put their trust in the church and other self appointed authorities without examining whether they are being deceived or not.
Unfortunately it's a somewhat repetitive story and after some chapters in the book one knows that Bouvard and Pécuchet will start a new project and that they will fail.

Flaubert himself, when starting to write this novel, read about 1500 books within different scientific fields in order to be able to describe every scientific subject in a correct way.
In this way he is also depicting himself through Bouvard and Pécuchet.
This book is well worth reading, if one can be somewhat patient concerning Bovard and Pécuchet's constantly recurring experiments and failures.

(Photo Flaubert taken from: http://www.oeuvresouvertes.net/spip.php?article325)