I samband med det senaste valet diskuterades i vanlig ordning utbildningsfrågor.
Jan Björklund
Idag talar många studeranden om den "stress" de känner p.g.a. betygssättningen!
Vad är det som stressar de studerande kan man fråga sig?
Problemet är i detta fall inte att det ställs för höga krav på elever i Sverige, utan precis tvärtom.
Just p.g.a. att skolan under allt för lång tid i mycket utgjort en 'lekplats' med alltför lågt ställda krav kan en del elever - då de når gymnasienivå alternativt universitetsnivå och kraven skärps - uppleva att detta utgör ett stressmoment. Tidigare under utbildningstiden ställs nästintill inga krav alls, inte minst sett i ett internationellt perspektiv (se nedan).
Detta är lät konstaterbart då man talar med studerande i olika årsklasser på grundskolan samt gymnasiet och frågar dem om hur många prov de har under en termin eller hur stort pensum de har att läsa.
Jämför man dessutom med elever i andra europeiska länder och deras erfarenheter av skolgång - exempelvis Frankrike som jag indirekt har erfarenhet av - framgår klart och tydligt de stora skillnader som finns i skolgång mellan dessa båda länder (och än mer mellan Sverige och Tyskland).
Utländska studerande som jag talat med på både grund-, gymnasie-, och inte minst universitetsnivå, frapperas över hur lågt satta krav man stipulerat samt den brist på ordning och studiero som är utmärkande för studier t.o.m. vid vissa universitetsutbildningar.
Att redan i de första klasserna ställa höga krav på elever/studerande är aldrig av ondo om dessa krav är nåbara och det går nog inte att argumentera för att det finns krav som är så högt satta att de är omöjliga att uppnå.
Däremot kan det för enskilda individer vara svårt att nå stipulerade mål i vissa eller fler ämnen.
Orsakerna till detta kan självfallet vara av mycket varierande art.
I vissa fall beror det på ett ointresse för ämnet i sig, i andra fall förhållanden i den enskildes liv som gör det svårt att under en viss period i livet tillgodogöra sig utbildningsinnehållet.
Dålig pedagogisk kompetens samt oförmåga att hos lärare se till de individuella olikheterna studeranden emellan kan också vara en faktor.
Bristande kunskap hos läraren i att applicera olika inlärningsmetoder på olika individer kan vara ytterligare en bidragande orsak.
Problemen kan till del även stå att finna i den övergripande läroplanen som i sig är så undermåligt utformad att den utgör ett hinder för ett lärande med gott resultat.
Många fler faktorer än dessa kan självfallet påverka en studerandes studieresultat men de ovan angivna anser jag höra till de mer väsentliga.
Dock ligger - under relativt normala omständigheter - det största ansvaret för tillgodogörandet av kunskaper hos den enskilde eleven/studeranden själv och dennes föräldrar (så länge eleven är omyndig).
Många människor i Sverige vill gärna skylla tillkortakommanden på yttre omständigheter för att slippa axla det egna ansvaret för sina liv.
Vi har i Sverige under allt för lång tid, på många områden, vant oss vid att staten och andra myndigheter skall ansvara för att det dagliga livet fungerar ända ned på individnivå och detta system skapar självfallet inte självständiga, initiativrika medborgare.
Vid jämförelser mellan länder i Europa, vad gäller kraven på uppsatser och avhandlingar, upplever många europeiska studenter att nivåerna i Sverige ligger långt under europeisk standard.
Man skall då betänka att många av de bästa universiteten i Europa inte anses ha lika hög utbildningsstandard som de bästa i USA. De bästa universiteten i Sverige går ofta inte att jämföra med de bästa i Frankrike som i sin tur, vad avser vissa utbildningar, inte når den nivå som finns vid vissa tyska universitet. De sistnämnda når samtidigt inte alltid upp till nivån vid de bästa universiteten i USA.
Uppsala universitet
Höj alltså, redan från början, kraven i skolan.
Vänj studeranden vid ett konkurrensförhållande, med utvecklande av en tävlingsinstinkt som fr.a. skall vara inriktad mot kunnande via vetgirighet.
Detta 'tävlande' skall däremot inte vara inriktat på att nå s.k. 'höga positioner' i samhället alternativt andra materiella mål. Dylika mål bordet vara mindre viktigt, sett ur ett samhälleligt, demokratiskt perspektiv. Det är kunskap och allmänbildning per se jag vill se öka.
Om sedan en rikt allmänbildad person når positioner av framträdande art i samhället, är det självfallet inte negativt.
Låt de studerande som har speciella talanger och färdigheter inom vissa områden få utveckla dessa i sin egen takt utan att, i enlighet med i läroplanen stipulerade mål, tvingas invänta övriga studerande i en klass eller kurs.
De egalitära idéerna är bra om de inte drivs in absurdum.
Det är inte befrämjande för en enskild - inom ett visst område - begåvad elev att tvingas invänta sina studiekamrater.
De är inte befrämjande för de mindre begåvade heller.
Se till att de elever som behöver extra stöd inom ett visst ämne eller kanske fler, får den specialundervisning de behöver för att nå stipulerade mål och möjliggör för de elever som så önskar att gå fram fortare än sina kamrater.
Att tvinga studeranden som saknar intresse eller begåvning för teoretisk inlärning, genomgå långa utbildningar är inte heller utvecklande.
Låt dessa arbeta med arbetsuppgifter av mer praktisk art som de har ett intresse för och där de har möjligheter att utvecklas både som individer och yrkesmänniskor.
Detta var dock ej genomförbart.
Skall vi som ett mål med utbildningarna i vårt land utveckla kompetenta yrkesutövare och - fr.a. - en intellektuell ambitiös elit (vi har en kategori som kan benämnas elit men de intellektuella är få i Sverige) och - det allra viktigaste - självständigt tänkande, reflekterande och ifrågasättande medborgare, måste kraven höjas på alla utbildningsnivåer.
Syftet med en höjning av kraven och kvalitén inom utbildningarna måste vara att hos människor skapa ett intresse för kunskap per se och göra meborgarna mer insiktsfulla och kunniga inom olika områden i syfte att stärka demokratin - om detta nu ses som något väsentligt.
Medborgare med ett stort kunnande och bred allmänbildning kan man från makthavares sida inte manipulera lika lätt som medborgare utan dessa egenskaper.
(Foto Jan Björklund kopierat från: http://flamman.se/a/farre-friskolor-med-jan-bjorklund )
(Foto Uppsala universitet kopierat från: http://web.fib.se/bildarkiv/Byggnader/uppsala_universitetshus_420.jpg)
(Foto Sorbonne kopierat från: http://www.actualitte.com/images/news/23542.jpg)
(Photo Harvard University taken from:https://tumijano.com/harvard-university/)
Jan Björklund
Ser man till grundskolan och diskussionen kring betyg eller ej, frågar man sig varför detta utgör ett problem? Diskussionen förs ibland som vore det ett fruktansvärt ingrepp i och nästintill övergrepp mot de enskilda elevernas liv.
Då jag - född 1960 - inledde min skolgång (1967), erhöll man som elev betyg fr.o.m. tredje klass. Därefter erhöll man - om jag minns rätt - betyg i varje årskurs t.o.m. nionde klass. Senare kom det att bli tredje, sjätte, sista terminen i åttonde och nionde klass. På gymnasiet var självfallet betyg ett naturligt inslag i bedömningen av en studerandes kunskaper.
Idag talar många studeranden om den "stress" de känner p.g.a. betygssättningen!Vad är det som stressar de studerande kan man fråga sig?
Problemet är i detta fall inte att det ställs för höga krav på elever i Sverige, utan precis tvärtom.
Just p.g.a. att skolan under allt för lång tid i mycket utgjort en 'lekplats' med alltför lågt ställda krav kan en del elever - då de når gymnasienivå alternativt universitetsnivå och kraven skärps - uppleva att detta utgör ett stressmoment. Tidigare under utbildningstiden ställs nästintill inga krav alls, inte minst sett i ett internationellt perspektiv (se nedan).
Detta är lät konstaterbart då man talar med studerande i olika årsklasser på grundskolan samt gymnasiet och frågar dem om hur många prov de har under en termin eller hur stort pensum de har att läsa.
Jämför man dessutom med elever i andra europeiska länder och deras erfarenheter av skolgång - exempelvis Frankrike som jag indirekt har erfarenhet av - framgår klart och tydligt de stora skillnader som finns i skolgång mellan dessa båda länder (och än mer mellan Sverige och Tyskland).
Utländska studerande som jag talat med på både grund-, gymnasie-, och inte minst universitetsnivå, frapperas över hur lågt satta krav man stipulerat samt den brist på ordning och studiero som är utmärkande för studier t.o.m. vid vissa universitetsutbildningar.
Att redan i de första klasserna ställa höga krav på elever/studerande är aldrig av ondo om dessa krav är nåbara och det går nog inte att argumentera för att det finns krav som är så högt satta att de är omöjliga att uppnå.
Däremot kan det för enskilda individer vara svårt att nå stipulerade mål i vissa eller fler ämnen.
Orsakerna till detta kan självfallet vara av mycket varierande art.
I vissa fall beror det på ett ointresse för ämnet i sig, i andra fall förhållanden i den enskildes liv som gör det svårt att under en viss period i livet tillgodogöra sig utbildningsinnehållet.
Dålig pedagogisk kompetens samt oförmåga att hos lärare se till de individuella olikheterna studeranden emellan kan också vara en faktor.
Bristande kunskap hos läraren i att applicera olika inlärningsmetoder på olika individer kan vara ytterligare en bidragande orsak.
Problemen kan till del även stå att finna i den övergripande läroplanen som i sig är så undermåligt utformad att den utgör ett hinder för ett lärande med gott resultat.
Många fler faktorer än dessa kan självfallet påverka en studerandes studieresultat men de ovan angivna anser jag höra till de mer väsentliga.
Dock ligger - under relativt normala omständigheter - det största ansvaret för tillgodogörandet av kunskaper hos den enskilde eleven/studeranden själv och dennes föräldrar (så länge eleven är omyndig).
Många människor i Sverige vill gärna skylla tillkortakommanden på yttre omständigheter för att slippa axla det egna ansvaret för sina liv.
Vi har i Sverige under allt för lång tid, på många områden, vant oss vid att staten och andra myndigheter skall ansvara för att det dagliga livet fungerar ända ned på individnivå och detta system skapar självfallet inte självständiga, initiativrika medborgare.
Vid jämförelser mellan länder i Europa, vad gäller kraven på uppsatser och avhandlingar, upplever många europeiska studenter att nivåerna i Sverige ligger långt under europeisk standard.Uppsala universitet
Höj alltså, redan från början, kraven i skolan.Vänj studeranden vid ett konkurrensförhållande, med utvecklande av en tävlingsinstinkt som fr.a. skall vara inriktad mot kunnande via vetgirighet.
Om sedan en rikt allmänbildad person når positioner av framträdande art i samhället, är det självfallet inte negativt.
Sorbonne
Låt de studerande som har speciella talanger och färdigheter inom vissa områden få utveckla dessa i sin egen takt utan att, i enlighet med i läroplanen stipulerade mål, tvingas invänta övriga studerande i en klass eller kurs.Det är inte befrämjande för en enskild - inom ett visst område - begåvad elev att tvingas invänta sina studiekamrater.
De är inte befrämjande för de mindre begåvade heller.
Se till att de elever som behöver extra stöd inom ett visst ämne eller kanske fler, får den specialundervisning de behöver för att nå stipulerade mål och möjliggör för de elever som så önskar att gå fram fortare än sina kamrater.
Att tvinga studeranden som saknar intresse eller begåvning för teoretisk inlärning, genomgå långa utbildningar är inte heller utvecklande.
Låt dessa arbeta med arbetsuppgifter av mer praktisk art som de har ett intresse för och där de har möjligheter att utvecklas både som individer och yrkesmänniskor.
Harvard University
Han fick dock p.g.a. läroplanens utformning inte gå vidare på högre nivå utan skulle ägna sin tid åt att hjälpa elever som inte var lika begåvade eller intresserade av matematik som han själv. Jag talade personligen med vår lärare för att få honom att tillse att denne elev gavs möjlighet läsa vidare på högre nivå och slippa sitta som 'stödlärare' åt oss andra.
Som ett personligt upplevt exempel kan jag nämna en klasskamrat på gymnasiet vilken var otroligt begåvad i matematik, ett ämne som jag absolut inte fann intressant. Då övriga studerande arbetade med första boken hade han avslutat alla böcker vi skulle använda oss av under året.
Detta var dock ej genomförbart.
Skall vi som ett mål med utbildningarna i vårt land utveckla kompetenta yrkesutövare och - fr.a. - en intellektuell ambitiös elit (vi har en kategori som kan benämnas elit men de intellektuella är få i Sverige) och - det allra viktigaste - självständigt tänkande, reflekterande och ifrågasättande medborgare, måste kraven höjas på alla utbildningsnivåer.
Syftet med en höjning av kraven och kvalitén inom utbildningarna måste vara att hos människor skapa ett intresse för kunskap per se och göra meborgarna mer insiktsfulla och kunniga inom olika områden i syfte att stärka demokratin - om detta nu ses som något väsentligt.
Medborgare med ett stort kunnande och bred allmänbildning kan man från makthavares sida inte manipulera lika lätt som medborgare utan dessa egenskaper.
(Foto Jan Björklund kopierat från: http://flamman.se/a/farre-friskolor-med-jan-bjorklund )
(Bild student hängande över skolbänken tagen från: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7025309)
(Bild 'stress' à la Simpson kopierad från: http://www.lyckobloggen.se/wp-content/uploads/2010/04/stress.jpg)
(Foto doktorshatt kopierat från: http://www.gu.se/digitalAssets/1277/1277096_Doktorsavhandlingar.jpg)(Foto Uppsala universitet kopierat från: http://web.fib.se/bildarkiv/Byggnader/uppsala_universitetshus_420.jpg)
(Foto Sorbonne kopierat från: http://www.actualitte.com/images/news/23542.jpg)
(Photo Harvard University taken from:https://tumijano.com/harvard-university/)
0 commentaires:
Skicka en kommentar