Dokumentär om/ Documentary about Göran Persson, the former prime minister

Svenska (English below):

Nu har i Sveriges Television den omskrivna dokumentären om förre statsministern Göran Persson börjat sändas.

I denna både rosade och kritiserade dokumentär av Eric Fichtelius visar Persson upp sidor hos sig själv som kanske inte kommit i dagen tidigare. Detta är i och för sig naturligt eftersom konceptet för denna dokumentär är utformat på sådant sätt. Persson skall i lugn och ro få säga sin mening utan att i nämnvärd utsträckning emotsägas.

Fr.a. talar han mycket öppenhjärtigt om vad han anser om olika ministrar och deras agerande. Även politiska motståndare som Carl Bildt kommenteras självfallet.
Vad gäller Carl Bildt raljerar han med att Bildt föreföll osäker efter att ha återkommit till den svenska politiken från engagemang utomlands inom ramen för EU:s arbete på Balkan bl.a.
Han talar om honom i en ganska nedlåtande ton med uttryck som att "jag tyckte synd om grabben".

Om förre vänsterledaren Gudrun Schyman gör han påståenden att hon i samband med ett utskottsmöte skulle ha uttalat sig ganska grovt om män och att de "inte kan knulla runt hur de vill....", som hon skulle ha uttryckt sig.

Dåvarande finansministern Erik Åsbrink anklagar han för att ha genomfört en statskupp då han, utan att förvarna Persson, valde att avgå som finiansminister. Åsbrink skulle också ha informerat Mona Sahlin om detta innan han meddelade Perssson.

Den senaste i raden att få kritik är dåvarande närings- senare kulturministern Leif Pagrotsky . Här menar Persson att Pagrotsky och ytterligare ett par ministrar i regeringen - Margaretha Winberg bl.a. - alltför öppet och onyanserat skulle ha torgfört sina åsikter om EMU där deras ståndpunkter då stod i motsatsställning till partiets officiella linje.

Perssons trovärdighet ifrågasätts och man frågar sig t.o.m. om han ljuger i stora stycken i denna dokumentär.

Om denna dokumentation av ett politiskt ledarskap renderar Persson pluspoäng eller om det bidrar till att cementera bilden av en makthungrig, maktfullkomlig politiker återstår att se.
Hittills har det endast givit bilden av sistnämnda där makten i sig tycks utgöra ett mål och inte ett medel för andra politiska mål.

Vad gäller Erik Fichtelius tvingades han ju lämna sin tjänst som journalist vid tv och radio 2002 i samband med att det uppdagades att han arbetade med denna dokumentär.
Hans opartiskhet ifrågasattes.
Då man ser resultatet känns det i många stycken som om Fichtelius fått sig villkoren dikterade för denna dokumentär och den som dikterat dem är Persson själv.

Carl Bildt diskuterar detta på en av sina nätsidor (carl@bildt.net) och menar där att man måste granska Fichtelius journalistiska gärning de senaste åren eftersom vad han rapporterat och hur han som journalist arbetat starkt måste ifrågasättas.
Detta mot bakgrund av att han inte kan sägas haft en oberoende, fri roll i förhållande åtminstone till landets förre statsminister.
Detta behöver självfallet inte betyda att han i sin vanliga gärning varit helt förhindrad att granska Persson kritiskt i dennes arbete. Fichtelius har ju t.o.m. haft 'insiderinformation' om Persson, något han dock säkerligen ej kunnat använda utan att deras avtal och förtroendefulla relation upphört.

Debatten kring Persson och Fichtelius kommer säkerligen fortsätta.


English:

Swedish Television started a couple of days ago the broadcasting of the much talked about documentary about former prime minister Göran Persson.

In this both praised and criticized documentary by Swedish journalist Eric Fichtelius, Persson displays aspects of himself earlier officially less known.
This is maybe a natural consequence of the fact that in this documentary - where Fichtelius follows Persson for ten years during his time as prime minister - he speaks more open-heartedly about people and events around him.

He comments on his ministers in the government and their acting during their time in office.
He also comment his political opponents, of course, and not least Carl Bildt, the present foreign minister and former prime minister.
Concerning Carl Bildt he banter him and claim that Bildt appeared insecure when he came back to Sweden after having spent some years abroad working for the European Union in the Balkans. "I feel sorry for the guy...." Persson says in a typically patronizing way.

Concerning the former leader of the left wing party, Gudrun Schyman, he states that she at one time during a discussion in one of the Parliamentary committees had made a statement about men saying that "they can't fuck around as they well may please...".

He accuses former Minister of Finance Erik Åsbrink for planning a 'coup d'état' when he left the government after having been run over by Persson in a financially very important issue.

Persson also criticizes former industrial- and cultural minister Leif Pagrotsky for being to open hearted concerning his opposition against introducing a common currency - EMU - in Sweden.
Persson's credibility is questioned and som debaters even accuse him for lying when talking about important questions and statements made by him or others.

When it came to public knowledge in 2002 that the journalist Fichtelius was working on this documentary he had to leave his work as a tv- and radio-journalist. This because one doubted if he could stay impartial in his ordinary work as a political journalist.
When one now have the opportunity to see the result it very much feels as if the agenda is dictated by Persson not Fichtelius who seldom pose any questions to follow up the answers from Persson.

If this documentation of a political leadership causes Persson good publicity or not is hard to say. So far it has only strengthened the picture of him as a dictatorial man eager for power, more as a goal not as a mean, in order to serve other personal goals. As most politicians one might say.

Carl Bildt is very critical against Fichtelius and he argues that an independent investigation concerning Fichtelius job the last few years as a journalist should be undertaken.
Fichtelius can hardly be said having had an independent relationship with Göran Persson.
This does not necessarily mean that he was prevented investigating and critically examining the work of Persson during his time in office but their contract and relation should probably have ended if he would have used any 'inside information' concerning his interviewee.

A new way of measuring the unemployment in Sweden

Svenska (The English text below):

Fram till dags dato har man oftast i Sverige använt sig av ett system för att mäta arbetslöshet som går ut på att man från regeringens (den socialdemokratiska) sida sagt att vi har en 'öppen arbetslöshet' om si och så många procent.
Detta sätt att mäta tar dock inte i beaktande dels alla människor som erbjuds någon form av s.k. 'arbetsmarknadspolitisk åtgärd' dels de långtidssjukskrivna som önskar och vill arbeta igen dels alla de studerande som söker arbete men som kanske inte finns inskrivna i arbetsförmedlingarnas register.

Under den socialdemokratiska mandatperioden lyckades den dåvarande regeringen härigenom dölja hur verkligheten såg ut i ett bredare perspektiv och dessutom lurade man många människor att tro att man var på väg att lyckas med det s.k. 4%-målet för öppen arbetslöshet.
Socialdemokratin har visserligen alltid sagt att de, i samband med redogörelser för arbetslösheten, avsett all form av arbetslöshet - alltså inte endast den öppna arbetslösheten -men det är självfallet en sanning med modifikation.
Då man av journalister eller andra 'tvingats' att på ett djupare plan definiera och penetrera denna fråga har man under galgen presenterat andra siffror som givit en mer fullödig bild av problemet.

Sven-Otto Littorin, den nya arbetsmarknadsministern, vill nu att man skall beräkna arbetslöshet utefter de normer som råder inom EU.
Detta innebär att statistiken över det totala antalet arbetssökande/arbetslösa, så som man nu skall definiera dessa, härigenom radikalt förändras med långt högre arbetslöshetssiffror som följd.

Förutom Sverige är det, enligt Littorin, endast Kanada som beräknar arbetslöshet på samma sätt som Sverige hittilldags gjort.
Nu gäller det visserligen inte endast att genomföra förändringar i hur man beräknar arbetslösheten utan det viktiga är att komma tillrätta med densamma i någon form.
Om den borgerliga regeringen skall lyckas bättre än den socialdemokratiska återstår att se.

När det gäller socialdemokratin är det som oftast den storartade retoriken, de högtflygande målen som basunerats ut men misslyckandena vill man inte tala om.
Tvärtom har man, som jag ovan konstaterade, försökt 'manipulera' siffrorna och föra allmänheten bakom ljuset.
Man skulle i och för sig kunna anföra att socialdemokratin har haft otur vad gäller arbetsmarknadens utveckling och kopplingen mellan högkonjunktur och arbetslöshet eftersom det nu tycks som om arbetstillfällena börjar öka igen och arbetslösheten därigenom till del minska.
Om detta är socialdemokratins förtjänst eller beror på att företagen tack vare regeringsskiftet och de utlovade lättnaderna för företagen vad gäller beskattning och annat känner sig mer benägna att anställa, utgör självfallet en oavslutad diskussion.
För de arbetslösa är detta kanske mer en fråga av akademisk natur.

Den svenska och europeiska arbetsmarknaden står inför stora förändringar med konkurrensen från dels låglöneländer som utför enklare arbetsuppgifter till långt lägre priser dels länder som exempelvis Indien där man utför mycket kvalficerade arbetsuppgifter inom IT och andra teknikbaserade industrier men fortfarande till långt lägre priser än i Europa.

För Sverige och andra europeiska länder gäller det att dels specialisera sig inom de områden där man har hög kompetens och ytterligare flytta fram positionerna inom dessa områden dels se över utbildningsnivån, både inom teoretiska och mer praktiska yrkesområden.

Den socialdemokratiska regeringen hävdade ofta att vi i Sverige har ett större antal utexaminerade universitetsstuderande på magister- och doktorsnivå än många jämförbara länder men man måste se till kvaliteten på utbildningen inte endast de kvantitativa aspekterna.
Detta tror jag den nya regeringen till del förstått.

Inom vissa områden kan Sverige hävda sig väl utbildningsmässigt.
Man kan här nämna utbildningsanstalter som Chalmers Tekniska Högskola KTH i Stockholm, Karolinska institutet med flera.
Inom andra områden dock och inte minst humaniora håller utbildningen inte lika hög internationell standard. Detta kan sägas, till del, vara bevisat av alla de studerande som från olika länder anländer till Sverige för universitetsstudier inom ramen för det s.k. 'Erasmusprogrammet' eller liknande, varav många anser de svenska högskoleutbildningarna inte nå upp till europeisk standard.

Någon kanske invänder att humaniora inte är ett område inom vilket vi som nation, kan komma att erhålla inkomster men där tror jag man tänker fel.
Det tenderar bli mer och mer viktigt att anlägga andra perspektiv på den samhälleliga utvecklingen än ett rent naturvetenskapligt-matematiskt eller ekonomiskt.
Hur ett framtida samhälle långsiktigt skall gestaltas ur exempelvis ett resurs-och miljöperspektiv, är något man kan finna praktiska lösningar på med hjälp av naturvetenskap, teknik och matematik men innan vi kommer dit behövs de personer som kan ge mer djupgående, existentiella, historiska och filosofiska svar på varför detta bör ske.

English:

In short: The Swedish Government is going to radically change the way of measuring unemployment in our country.

The new system is similar to or rather an exact copy of how countries within EU measure unemployment today.

This change in policy was today publically declared by the Minister for Employment, Sven Otto Littorin.
The former Swedish Social Democratic Worker's Party of Sweden always talked about the 'open unemployment' but seldom about the 'hidden unemployment' that partly concists of those sick-listed people who are able to work but for different reasons do not get a job partly of young university students who also wish to work but because of the labour market within their field for a shorter or longer period of time stays unemployed.

We also have to include those people who are 'hidden' behind labels as 'labour market training'.

If the new government is going to succeed in changing the development concerning unemployment and being able to change the prerequisites for employers/companies and employees is yet to be shown.
Things doesn't change by changing the grounds for statistic calculations.

The former social democratic government said that their aim was to get the unemployment rate down to 4% before the end of 2006 (or even earlier).
They did not succeed, not even by hiding the true figures concerning unemployment in our country.
Some could say that they had 'bad luck' as it now seems as more and more people gradually get jobs and this could be seen as a proof of the former governments successful policy.
This could of course be true but on the other hand it could also be a result of the fact that the new government have promised reliefs in taxation and other duties for enterprises in Sweden. Who knows?

The competition now comes partly from low income countries that are able to perform simple jobs to better prices partly from countries like India who are able to perform highly qualified work to better prices than the European companies can.
In Sweden and other countries one now have to improve knowledge and skills within those areas where there are good conditions to do so, for example within highly qualified technical and (bio-)medical fields or within information technic.

This does require qualified university education, both theoretical and vocational.
This is not always the case in Sweden.

Within technical and (natural) scientific areas we can compete fairly well.
This also goes for education within the medical field but when it comes to the Humanities there is still much to be done.
This we can see when students from other countries come to Sweden for studies at our universities.
They often find the demands lower and also find it easier to get higher grades than in their own countries.

This is not good and when the former government often boasted about the fact that we in Sweden had more people being graduated with master- and doctor's degree, they did not take in to consideration the qualitative, only the quantitative aspects.

Why do we need the Humanities?
Well, the technical- and natural sciences can provide us with solutions to certain problems but the more profound discussion, insight in and deeper knowledge of why we have to change some living conditions for mankind is something the Humanities can provide more detailed answers to.







(Photo copied from: http://philsbackupsite.wordpress.com/2009/10/02/)

Har 40-talisterna problem med sin ekonomi?

En s.k. 'expertrapport' från finansdepartementet visar att '40-talisterna' inte skulle vara så gynnade som man tidigare trott och gjort gällande.

Sistnämnda antagande sett ur det perspektivet att de växte upp under de gyllene åren i svensk ekonomi och därigenom relativt enkelt gavs möjlighet ackumulera pengar de tjänade.

Nu visar det sig alltså att denna bild av 40-talisternas situation inte är helt korrekt, enligt rapporten ifråga.
Man pekar på att 40-talisterna skulle haft mycket långa yrkesliv, genom att de börjat arbeta mycket tidigt och går i pension relativt sent.
De har alltså betalat in mycket skatt i förhållande till de förmåner och offentlig konsumtion de får ut.

Detta gör att den ansvarige för utredningen Anna Westerberg gör gällande att denna generation är förhållandevis missgynnad av välfärdsstaten. Allting är ju relativt kan ju konstateras.
Man har i utredningen kartlagt hur fördelningen av resurser mellan generationerna ser ut från de som är födda på 1930-talet och framåt.

Här väger man mot varandra hur mycket man betalat i skatt och avgifter och hur mycket man får tillbaka i form av bidrag, pension och andra tillskott från den offentliga sektorn.
Även inkomster och vinster på t.ex. bostäder har räkntats in samt hänsyn till tillväxt och inflation.

Det visar sig - enligt denna statistik - att 30- och 80-talister utgör vinnarna.
Förstnämnda av liknande skäl som 40-talisterna, sistnämnda genom att de gjort ett ganska sent inträde på arbetsmarknaden och också förväntas utträda från arbetsmarknaden relativt tidigt.
Detta innebär korta arbetsliv med resultat att man betalar förhållandevis lite i skatt och härigenom blir förhållandevis gynnade av välfärdsstaten.
Dock måste det ju också betyda att man inte ges lika lång tid att tjäna pengar från sin tjänstgöring och härigenom inte erhålla en lika god pension som andra grupper.
Det privata pensionssparandet kanske utgör en ganska stor del hos denna unga generation men frågan är om det kompenserar för det fåtal år man arbetat?

Till detta kan läggas att denna generation kanske i högre usträckning än både 30- och 40-talisterna tvingats arbeta inom låginkomsttjänster?
Genom den hårdnade konkurrensen från andra låglöneländer - så länge de förblir låglöneländer - kanske utvecklingen går mot mindre gynnsamma löneavtal och fler korttidsarbeten med låga löner?

Som motvikt kan anföras att det idag finns områden som yngre generationer behärskar långt bättre än äldre som också genererar stora inkomster om man blir någorlunda framgångsrik.
Jag tänker här på IT-sektorn, dataspelsbranschen, datorprogram av skilda slag som ofta utvecklas av unga människor födda på 70-och 80-talen.

Att vi dock skulle behöva känna medlidande med 40-talisterna är kanske dock att dra det för långt.
De har - som jag ovan konstaterat - växt upp under en ekonomiskt extremt gynnsam period i den svenska historien.
Efterkrigstidens innovationer och entreprenörsanda samt Sveriges gynnade situation som varandes skonad från krigets fasor, utgjorde en grogrund för en av världens snabbast växande ekonomier under 50-och 60-talen fram emot 70-talets oljekriser.
Detta ledde till att man erhöll goda löneavtal, hade möjligheter till utbildning och fortbildning i en omfattning som tidigare generationer aldrig givits, successivt kunde bygga upp sina privata ekonomier till nivåer som heller aldrig så många människor samtidigt kunnat göra i vårt land.

Till detta kommer att man genom olika nätverk, utbildningsnivå och andra faktorer kunde besätta många höga tjänster inom politiken och på andra chefs- och beslutsfattarnivåer.
Dessa tjänster gav än mer inflytande över samhällslivet samtidigt som man erhöll goda löneavtal med höga lönenivåer till del genom avtal man själva tecknat med 'likasinnade' om man kan använda det begreppet utan att låta alltför konspiratorisk.

Häsovården hade också förbättrats vilket gjorde att denna generation i större utsträckning än tidigare kunde erhålla avancerad hälso- och sjukvård.
Att man kanske inte kan sägas värnat om olika hälsoaspekter sett till hur man ätit, druckit, rökt och på annat sätt levt osunt, det är en annan sida av myntet.

Vad gäller hälsovården har den självfallet fortsatt att utvecklas - åtminstone inom vissa områden - en utveckling även senare generationer kunnat ta del av.

Personligen tror jag inte vi behöver oroa oss för 40-talisternas ekonomi utan mer fundera på hur vi skall ha råd att ta hand om dem då de nu når pensionsålder och kanske drabbas av krämpor och sjukdomar av skilda slag?
Kanske är denna första 'välfärdsgeneration' den som levt mest osunt och härigenom ådragit sig ett stort antal vällevnadssjukdomar som vi nu måste bära bördan av?

Tur då att de har haft råd att 'lägga undan' pengar och pensionsspara. Härigenom kanske vi kan kräva av dem att de tar ett större personligt ekonomiskt ansvar för sina sjukkostnader?