The Swedes: One of the most violent people in Europe

Svenska (English below):

Enligt en undersökning publicerad i Dagens Nyheter för en tid sedan är svenskarna - tillsammans med finländarna, ungrarna och de baltiska foken - "ett av Europas mest våldsamma folk".
Vad kan tänkas vara den gemensamma nämnaren bland dessa länders invånare?

Eventuellt kan det till del förklaras med den kraftiga och osofistikerade alkoholförtäring som är karaktäristisk för en stor del av medborgarna i dessa länder.

Några av dessa stater tillhör det s.k. 'brännvinsbältet', där även Ryssland ingår.
Namnet kommer av det faktum att alkoholkonsumtionen i de omnämnda staterna till stor del utgörs av starksprit samt att den dricks koncentrerat och i stor mängd under en kortare period till helgerna.
I samband med denna alkoholförtäring intar alltför många människor en alltför stor mängd alkhohol med de allvarliga följdverkningar detta får för individer och samhälle.

Visserligen har alkoholkulturen förändrats de senaste tio-femton åren (där drickandet mer övergått till ett kontinentalt dryckesbeteende; vin till maten etc.) men jag tror fortfarande att en majoritet dricker för att berusa sig, inte för att njuta av drycken per se.

I övrigt har dessa länder alla en olikartad historisk utveckling och detta inte minst om vi jämför Sveriges historia med övriga ländernas.

I Svergie har man de senaste tvåhundra åren inte upplevt krig eller ockupation som dessa stater alla under olika historiska perioder fått erfara. Detta har lett till en, i Sverige, mer eller mindre välgrundad känsla av trygghet och säkerhet.
Denna trygghet har också tagit sig uttryck i utformningen av det samhälleliga institutionerna och deras funktioner.
Som enskild skall man känna sig trygg i det faktum att 'staten' tar hand om oss i olika skeden i livet, alltifrån "vaggan till graven" (ursäkta klichén).

Lagstiftningen, som likt andra demokratiska länder i västvärlden, bygger på en historiskt-ideologiskt religiöst fotad tradition (judeo-kristen) har som basis för samhällets funktioner styrt mellanhavanden enskilda och myndigheter emellan.
Denna lagstiftning har successivt och i ett historiskt perspektiv byggts ut genom senare tillkomna förordningar och regler som ytterst syftar till att behålla en stabil samhällsstruktur. Ett stabilt samhälle med få konflikter har alltid varit makthavarnas mål, både i vårt land och i andra länder och historiska kontexter.

Till detta kommer dock att vi i Sverige haft ett statsbärande parti - socialdemokraterna - med nästintill oinskränkt politisk makt de senaste sjuttio åren (Sverige har ju beskrivits som den enda demokratiska enpartistaten i världen).

Socialdemokraterna har som sitt övergripande mål haft att tillskapa stabila förhållanden på arbetsmarknaden och i samhället i övrigt. Allt i syfte att realisera det 'folkhem' som varit en politisk utopi vilken socialdemokraterna velat uppnå.

I denna ambition ingår att tillse att nedbringa antalet konflikter i samhället för att inte omkullkasta de samhällsideologiska mål man satt upp.

I samarbete med arbetsmarknadens parter har man ingått ömsesidigt befruktande allianser vilka ytterst haft som mål att forma starka, multinationella företag och en stark statsmakt uppburen av det största partiet ibland i koalition med vänster- och/eller miljöpartiet.

För att lyckas med denna ambition har man inom socialdemokratin arbetat hårt med ett 'folkbildningsarbete' eller snarare 'fördumningsarbete' vilket haft som mål att lära medborgarna respekt för staten och förståelse för att man inte skall sätta sig upp mot de beslut myndigheter och politiker fattar.

Nämnas skall väl också att bland socialdemokratins politiska- och tjänstemannaelit, har det även funnits människor med ett genuint intresse för folkbildning av mer icke-ideologisk art. Dessa har haft som mål att öka kunskaperna om och intresset för bl.a. samhällets politisk-demokratiska beslutsvägar och utvecklingsmöjligheter.

Den ovan nämnda 'fördumningsprocessen' har dock skapat medborgare som dels tror att staten vet bäst dels ej vågar sätta sig upp och protestera mot lagar, förordningar och regler som initierats av regering och riksdag, genom inte minst 'Partiet' med stort P och dettas starka inflytande över samhällsutvecklingen.

Härigenom formas medborgaren till lydiga ja-sägare som i brist på förmåga eller mod att resa sig mot myndigheternas beslut, istället får utlopp för sina aggressioner i det dagliga livet i förhållande till andra, kanske lika maktlösa, impotenta medborgare.

Jag bortser här från allvarliga brott av typen våldsbrott som mord, dråp, våldtäkter och liknande.

Jag åsyftar här istället den bristande respekt människor visar varandra i vardagslivet, på tunnelbanan, bussen, i trafiken, överhuvud i den dagliga kontakten med andra med-borgare-/människor.

Medborgare från många andra europeiska länder och även USA som jag känner eller kommit i kontakt med vittnar om hur de upplever svenskarna vara aggressiva, obildade och hänsynslösa i det dagliga livet. Tyvärr tror jag de har rätt.

Det skall väl också nämnas att detta inte endast rör de 'etniska svenskarna' utan även invandrade svenskar från vissa regioner i världen.

Är det alltså kulturellt betingat eller ett resultat av en övergripande maktstruktur skapad av det största partiet och dess allierade?

English:

According to a survey published some time ago in one of our newpapers, the Swedes where ranked as one of the most violent people in Europe. Besides Swedes the survey pointed out people from Finland, Hungary and the Baltic states.
What could be the common denominator among these countries?

Partially it could perhaps be explained by the heavy and unsofisticated use of alcohol among the inhabitants in the countries mentioned above.
Some of these countries are part of the so called 'Acquavit belt' ('Liquor belt') where also Russia is included.
The name derives from the fact that consumtion of alcohol mainly is focused on liquor/spirits and that the spirit is consumed during a short period of time during weekends.
The purpose is often to get drunk.
The attitude towards alcohol have changed in these countries the last ten-fifteen years (towards a more 'continental' behaviour with wine in connection with the dinner for example) but I still believe that the main purpose among a majority of Swedes and citizens in the above mentioned nations is to drink in order to get drunk and not to enjoy the drink as such.

Besides this these countries have different historical experiences and especially Sweden in comparison with the other countries in this survey.

In Sweden we have never experienced war or occupation as the countries mentioned above have. At least not for the last 200 years.
This have led us to a more or less well founded feeling of safety and security. This security have been expressed through the founding of different societal institutions and their different functions. As an individual one can be sure of being taken care of through different stages in life from "the cradle to death".

The legislation, as in other democratic states in the Western world, is built on a historical-ideological religious tradition (judeo-christian) as a basis for the different functions in society and the relations between individuals and authorities. This legislation has gradually expanded through historic regulations and rules, aiming at remaining a stable societal structure.
A stable society with few conflicts have always been the goal of the rulers, both in our and other countries seen in a long historical perspective.

Added to this we also have had a political party - the Social Democrats - with almost unlimited political power dominating politics in Sweden the last seventy years.
This party has had as one of its ultimate goals to create stable conditions on the labour market and in society as a whole. This in order to realize the utopian goal of a 'Folkhem' ('Volks Heimat').

In their ambition to create this utopia a part of the strategy have been to reduce the number of societal conflicts to a minimum, in order not to overthrow the ideological goals of the party.
In cooperation with the different organizations on the labour market mutually stimulating agreements and alliances have emerged. The main goal of these alliances have been to create strong, multinational enterprises and a strong power of state with the Social Democratic Party in the leading rôle in cooperation with the left wing and sometimes the environmental parties.

To achieve this the Social Democrats have engaged themselves in 'popular adult education' or rather 'popular adult stupidification/dumbing' aiming to teach the citizens respect for the government and an understanding for the principles of not opposing the decisions taken by authorities and politicians.

This process have created citizens that partly believes that the government knows best partly is afraid of opposing and protesting against laws, regulations and rules initiated by the government, the Parliament and the 'Party'.

Through this process the citizens are shaped into obedient yes-men or- women who instead of standing up against the ruling party or persons in possession of power, let their aggressions affect other citizens who maybe are as powerless as themselves.

In talking about this behaviour from citizens I overlook serious crimes like murder, manslaughter and rape for example.
In the first case I am talking about the lacking respect people show each other in the everyday life, at the bus, in the subway (metro), in the traffic or in all other normal interactions between people.

People I talk with coming from other countries in Europe and the USA often indicates that they experience the Swedes being aggressive, uncultivated and ruthless in their every day way of living.
Unfortunately I believe they are right.

(Photo women beaten copied from: http://www.unt.se/inc/imagehandler.ashx?id=1042155&amp%3Bcropheight=312&amp%3Bwidth=468&amp%3Bquality=75)

(Photo at the top bloody shoes copied from: http://demokratbloggen.files.wordpress.com/2010/06/54480_773969_jpg_241836d1.jpg)
(Foto polis och vapen kopierat från: http://www.svd.se/multimedia/dynamic/00030/14358161_30843c.jpg)

(Photo woman kickin a man copied from: http://www.aftonkuriren.se/wp-content/uploads/2011/05/v%C3%A5ld.jpg)

Mona Sahlin, the new leader of the Social Democratic Party

Svenska (English below):

Det ser nu mer och mer ut som om Mona Sahlin kommer tillträda posten som Socialdemokraternas partiledare vid nästa kongress.

Hon har nu konfronterat sina argaste motståndare och enligt tidningsuppgifter (Dagens Nyheter) skall man ha bilagt sina meningsskiljaktigheter.
Mona Sahlin menar själv att det fanns en del "missuppfattningar" omkring hennes person som man nu låtit reda ut.

Personligen skrev jag på denna blogg för ganska länge sedan att jag trodde att valet av partiledare var klart och att det skulle komma att bli Pär Nuder eller Thomas Östros.
Detta med anledning av det stöd dessa båda - i olika utsträckning - erhållit från Göran Perssons sida.
Oftast har det ju varit så att om Persson låtit sin stämma ljuda och deklarera sin åsikt har detta lett till att denna omfattats av partiet i sin helhet eller åtminstone verkställande utskottet och andra Persson närstående.

Fortfarande är ingenting klart eftersom det kan komma att hända mycket under den tid som återstår tills man skall välja ny ledare men i dagsläget förefaller det som om detta stockkonservativa parti äntligen skall lyckas välja en kvinnlig d:o.

Om valet av Sahlin är bra eller dåligt för partiet kan man kanske diskutera och det får väl den i dunkel höljda framtiden utvisa.
Skulle det visa sig vara ett dåligt drag för socialdemokratin kan man, så som jag ser det, alltid konstatera att allt som är negativt för socialdemokraterna är positivt.

De övriga kvinnliga kandidaterna har tackat nej och av dem kanske jag trots allt fann Margot Wallström vara den mest kompetenta.
Detta är självfallet alltid svårt att uttala sig om, inte minst med tanke på att vi ej sett henne agera på den svenska politiska scenen sedan lång tid tillbaka beroende på hennes arbete som EU-kommisionär i Bryssel.
Kanske hyser de som omhuldar henne alltför stora förhoppningar av orealistisk karaktär då det är svårt att i nuvarande situation bedöma hennes kompetens och kapacitet.

Strävan efter en kvinnlig ledare för partiet kan kanske inte sägas vara något självändamål men det är ju onekligen underligt att ett parti som innehaft makten i vårt land under mer än sjuttio år och som dessutom är det största partiet, inte i sina led kunnat finna en kompetent kvinnlig kandidat.
Detta kan i och för sig bero på att de kvinnor som är kompetenta inom partiet inte hyser karriärsdrömmar, eller väljer en anna karriär som Wallström alternativt är offer för patriarkala strukturer inom partiet.
Vem vet?


English:

It now seems as if Mona Sahlin is going to become the next party leader in the Social Democratic Worker's Party in Sweden.
She has many years ago been a candidate for this post but because of some smaller mishaps she lost that chance.

Now she has confronted her works critics in the southern parts of Sweden by visiting them and "sorting out some misunderstandings concerning my person" as she exrpressed it.

Personally I wrote on this blogg some months ago that I thought that one of Pär Nuder or Thomas Östros would become the new leader for the Social Democratic Party.
This because they where - more or less - favoured by Göran Persson the present leader and what Persson says is often 'the law' within the party.
Still there are a lot of things that could happen on Sahlins way to leadership and she has been in this situation before, in the 1990:s.
She failed that time because of some minor mishaps made by her.

The other female candidates - three more - have all from different reasons refused the offer to become the head of the party.
Of those being eligible maybe the European Commissioner Margot Wallström seems to be the most competent.
This is however hard to know as she has been working within the European Union for a couple of years and we have not seen her acting in Sweden during this time. What she achieves in Brussels is maybe harder to assess.

If Sahlin is elected it's hard to know wether it's good or bad for the party but as I always say: What is negative for the Social Democratic Party is always positive for the rest of us.

It is a bit strange though that a party like the Social Democratic Party in Sweden that have been in power for more than seventy years the last century, being the biggest party in the country (during that same period) never have succeeded in finding a competent female leader.
This is of course the case in many countries but in Sweden the Social Democrats have always claimed that they are so progressive when it comes to questions concerning equality between men and women.
Maybe it is like most of the politics of this partie: Only rethoric?

It could also be due to the fact that those women who are most competent are no career women, or chooses another career like Wallström or maybe the patriarchal structures within this party is so strong that it's difficult to brake down the wall?

(Photo Mona Sahlin taken from: http://www.politikerbloggen.se/wp-content/uploads/2007/09/mona-sahlin-stor.png)

Carin Jämtin och Margot Wallström säger nej till partiledarskap. Persson har redan bestämt vem som skall efterträda!

Carin Jämtin

Margot Wallström

Både Carin Jämtin och Margot Wallström säger nej till att bli socialdemokraternas partiledare.

Vad gäller Wallström kan konstateras att hon redan tidigare haft problem med relationerna med Göran Persson men å andra sidan, vem har inte haft det? (T.o.m. jag Gunnar men det är en annan historia).
Wallström var förmodligen alltför självständig och drev sin egen linje och detta kom att uppfattas som ett hot mot en mer och mer maktfullkomlig Persson.

Konstateras kan att samtidigt som Persson under sin sista tid som partiledare skaffade sig större makt över partiet, lärde han sig hantera medierna bättre.
Detta är en mångårig process men han lyckades dock dupera dessa och få dem att tro att HSB ('Han som bestämmer') hade kommit att bli en samarbetsmänniska. Självfallet var så ej fallet.

Persson har oinskränkt regerat socialdemokraterna och tillsett att omge sig med 'ja-sägare' så som även Olof Palme och andra före honom gjorde.
Den enda socialdemokratiske partiledare som kanske i viss mån skilde sig från de andra i detta avseende var Ingvar Carlsson.
Om detta kan jag självfallet inget med säkerhet veta utan det bygger endast på den officiella bild man erhöll av hans person och de omdömen som fälldes om honom inom och utom partiet.

I fallet med efterträdare till Göran Persson har denne säkert redan bestämt sig för antingen Pär Nuder eller Thomas Östros, båda lika färglösa och okarismatiska.
Detta vänder jag mig dock ej emot.
Vill absolut inte se socialdemokraterna vid makten under överskådlig tid och med dem som partiledare, lär så inte bli fallet.

Ett par alternativ till dessa bland de manliga 'kandidaterna' - om man skall kalla dem de - vore antingen Thomas Bodström eller Leif Pagrotsky.

Kanske dags att kalla hem Margareta Winberg från Brasilien eller Lena Nyberg från tjänsten som Barnombudsman?
Winberg kanske fortfarande är lite vingklippt efter turbulensen kring Kvinnojourerna och hennes uttalanden i samband med detta?
Nyberg är jurist och har arbetat som socialborgarråd i Stockholm samt vid kulturdepartementet som statssekreterare.

Två 'dark horses' eller verkliga alternativ till:

Göran Persson?

(Foto Carin Jämtin kopierat från: http://www.stockholmstidningen.se/files/images/stocken%20nyheter/2010/carin_jamtin_webb_stor.jpg)
(Foto Margot Wallström kopierat från: http://www.expressen.se/polopoly_fs/1.1581138!slot100slotWide75ArticleFull/3447786819.jpg)
(Foto Görna Persson kopierat från: http://www.hell-man.se/bilder/GoranPersson.jpg)